Hej på er.

Hoppas allt är bra med er och att ni får känna vårens kalla vindar och regn. Ja sommaren dröjer med sin närvaro och vi huttrar fram på gator och torg. Solen lyser med sin frånvaro som man säger.

Här i mitt fönster kan jag se fullmånen lysa starkt igenom himmelens portar. Nu är teatern över och det finns en form av tomhet efter en så intensiv tid med repetitioner och arbete. Premiären vart en succé med många lovord och applåder. Det känns verkligen kul att det gick så bra. Men nu går livet över till sin vanliga lunk och den gråa vardagen Skinner starkt.

Jag ska nog slutföra min bok och ställa ut mina tavlor i sommar. Har väntat länge nog nu. Det är dags att göra det jag verkligen vill, skriva och 3d grafisk konst. Ja nu så kommer min historia att fortsätta. Känns verkligen som att livet finns där ute och att jag måste ta tag i det nu. Älskar konst och filosofi. Kan inte bara sitta och titta på, utan jag måste göra nått själv för att tillfredställa mina inre behov. Om jag inte gör det så går jag under. Har väll tänkt en hel del på ensamheten och en kvinnas varma barm. Känns som att jag aldrig får möjlighet att träffa någon att dela mitt liv med. Maktlösheten gör mig påmind starkt. Men jag måste acceptera vägen jag vandrar och det är oavsett vilken väg jag tar.

Tror att jag får lägga mitt fokus på konsten och kreativiteten i stället, så tänker jag inte så mycket. Det är alltid svårast när jag lägger mitt huvud på min kudde och sneglar på den tomma platsen bredvid mig i min gigantiska dubbelsäng. Ibland tillåter jag mig att känna saknad och sorg över den väg jag vandrat. Känner mig väldigt trött ibland och skulle vilja lägga mitt huvud hos en älskade som strök sina fingrar över mitt virriga huvud. En famn som tog emot mig när jag faller och inte ser någon väg ut. Ögon som ser den förvirrade pojke som står med huvudet böjt med händerna i fickorna, blyg, sorgsen och ensam. En kvinnas läppar som kysser min kalla hjässa. Ja längtan kan vara stor och oändlig. Jag finns och jag är den man jag ska vara, inget kan förändra det.

Livet ger och liver tar. Så min resa är inte slut än och jag liftar vidare på okända vägar mot okända mål.

Kram Lasse

Hej alla soldyrkare runt om i Stockholm.

Sorry att det var ett tag sen nu men jag har haft lite mycket att göra, vilket är kul och lärorigt men då blir andra saker lidande så som blogg skrivande. Vi har premiär på torsdag den 15/5 nästa vecka så det är lite att göra. Men efter teatern så ska jag återuppta mitt bloggande. Så ha tålamod och förståelse. Kram alla mina vänner och dom jag inte känner. Kärleken ska vinna. Kram Lasse W

Premiär på ”Natt blir Dag” av Roland Eriksson.

Medverkande: Magnus Westling & Mats Flink

Regi och manus: Roland Eriksson

Regi ass och foto: Lars Wannberg

Ljud: Anders ”shorty” Larsson.

Plats: Teater Giljotin.

Datum: 15/5 och 16/5

Tid: 19.00

Välkomna. Mv. Lars W

Hej på er. Hoppas helgen varigt bra.

Jag har varigt och delat med mig i kyrkan i dag. Det gick jätte bra. Fick bra responsen på det jag dela om. Har nu skaffat träningskort på Forsgrenska badet. Börjat simma och ska träna där nu över sommaren. Det gäller alla badhus i stockolm så det är sjyst som fan. 300 i månaden och man kan basta, bada, träna. Billigt eller hur.

Men nu  fortsätter vi resan om mig och mitt liv. Jag har nu varigt i usa några dagar och det skulle bli en månad tillslut. Under tiden jag var där så hade jag sådan tur att det skulle vara ett konvent för drogfria beroende på Hilton hotell mitt i NY. Jag tog mig ditt med min vän. Vi gick in i lobbyn och det var rätt mycket folk som var där på våning 2 där konvent centret låg. Jag hade mina nya boots och en skit snygg tröja. Det fanns dom som såg ut som hallickar i sina hattar och bling bling. Men dom var drogfria och helt coola.

Dom gilla min eld Flames boots, och gav mig sjysta vibbar. Hey Mr  Sweden omWellcome to NY. Dom var så välkomnande och trevliga. Jag gilla verkligen deras stil och sätt att bemöta människor. Jag var så glad och lycklig att ord inte räcker till. Jag kommer lägga upp några foton från den resan snart. Måste bara scanna över dom till min dator. Nu ska ni få läsa om ett mirakel som inträffa när jag var där. Vi skulle gå till huvudmötet som var i det största rummet på hotell Hillton. Det fick plats 8 000 tusen människor i salen och 2 000 som kolla på storbildsteve i direktsändning.

Min vän och jag gick fram till några som stod och snacka där framme vid scenen. Han presenterade mig och berätta att jag kom från Sweden och att jag var en flitig service kille som gilla hjälpa andra.  Så han fråga om der fanns nått jag kunde hjälpa till med och det gjorde det. Jag skulle gå upp och läsa en ingress som vi brukar läsa på våra möten eller konvent. Jag kände mig helt paff och jag blev skit nervös. En jävla massa fjärilar i magen, det kan jag lova. Att stå inför 10 000 tusen människor och läsa på engelska är inte helt lätt.

Men jag tänkte att om jag svimmar när jag går upp så gör det inget. Jag är ju bland vänner och jag är drogfri. Jag stod vid trappan upp till scenen i en halvtimme ungefär. Det blev mer och mer folk och jag blev mer och mer rädd, men det skulle inte hindra mig utan göra mig stark tänkte jag. Stunden var inne och jag gick upp till podiet såg ut över rummet och jag bara skaka som ett asplöv. Innan jag läste så skulle jag säga nått som min vän sa att jag skulle hälsa, ” Sweden in the house” skrek jag och lyfte handflatorna mot luften. Jag kände mig totalt töntig men ack så fel jag hade. Hela massan av människor skrek i kör ”Sweden in the house yeh Sweden in the house yeh. Dom höll på i flera minuter. Wow vilket gensvar. Jag blev så glad och sorgsen på samma gång. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så välkommen.

Det var en tung gung känsla som jag än i dag kan känna när jag tänker tillbaka på den kvällen. Läsningen gick hur bra som helst och jag gick ner och satte mig på min plats bredvid min vän med ett smile som räckte från öra till öra. Jag hade gått emot en väldigt stor rädsla och det gick vägen. Några dagar senare när jag snart skulle åka hem så satt vi hemma hos min vän och hade inte så mycket att göra. Min vän fråga mig om vi skulle gå på ett möte eller nått. Jag var helt slut men jag sa okej.

Vi åkte till ett ställe inte så långt ifrån var han bodde. Det var ett litet trevlig möte som jag gilla väldigt mycket. I pausen så kom det en kille fram till mig och fråga var jag kom i från och om jag gillade service. Självklar sa jag och trodde att det bara var en fråga. Men han sa. ”Vill du följa med på en avgiftning och dela med dig av dina erfarenheter som en drogfri beroende” Oj tänkte jag direkt. Jag har väll inget att ge till dom? Ja menar jag är uppfödd i Björnsträdgård inte Bronx. Dom använde crack och kulsprutor. I vår park var det mer Rosita och mora kniv.

Men jag la ner allt grubbel och bara åkte med.  Vi kom ditt och det satt 5-8 personer som var samlande i ett rum . Många var i väldigt dåligt skick. I staterna om man inte har så mycket pengar så får man 4 dagar på en avgiftning, och det är ingenting om man har missbrukat i flera år på tunga droger så som crack och heroin. Många kom till dag rummet bara för att få en kaffe med bulle och få ett avbrott i sin ångest som kom nätter och dagar. Bredvid min högra sida satt en stor kille tatuera och såg väldigt farlig ut. Jag tänkte hoppas han inte blir allt för berörd av min historia och bankar på mig. Man vet aldrig vad för känslor man väcker hos människor när man delar om sitt liv och vägen ur missbruket.

Jag dela med mig och det gick jätte bra. Han som såg så farligt ut dela också en stund om hur han mådde och hur livet var för honom. Dom fick ställa frågor till mig efter jag delat och det gjorde flera av dom även fast dom mådde så jävla dåligt. Det satt en färgad kille till vänster om mig, längst fram i stolsraden. Han hade en bok ifrån min förening i sitt knä och jag frågade honom om han gått på möten förut innan han tagit ett återfall. Han sa ”ja jag har varigt med i 12 stegs rörelsen” Han sa också att han kände igen mig. Jag sa att det var omöjligt, det är första gången jag är i usa, men då sa han att han hade varigt på konventet på Hilton Hotel i NY. Då berätta han det här.

Han hade varigt påtänd och helt slut när några av hans vänner kom hem till honom och sa att ”nu följer du med till konventet vare sig du vill eller inte” (dom har lite mer hård kärlek där) Så dom tog med honom ditt och satte honom vid en rulltrappa på våningen upp till konventet. När han satt där så hörde han talas om en galen svensk med en ödla tatuerad på huvudet. Han börja bli rätt irriterad på mig. Han tyckte att varför pratar dom om honom hela tiden. Vem bryr sig om mig? Under tiden så var jag och min vän uppe på våningen där huvud mötet skulle genomföras. Under tiden jag stod vid trappan och skulle gå upp och läsa så gick han upp till det stora mötet.

Han ställde sig längst bak i rummet nära dörren så att han kunde dra om han inte orka med allt folk. Jag gick upp och läste och gjorde min grej. Han kände igen mig och förstod att det var jag som var den där galna svensken med ödlan på huvudet. Men i stället för att sura så tänkte han så här. ”om han kan åka hela vägen från Sverige och gå upp och läsa inför 10 000 människor och vara drogfri så kan jag också lägga av. En dag senare åkte han till avgiftningen där jag helt slump mässigt hamnat och föreläsa. Oj oj vilken rysning jag fick när han berätta det för mig. Jag fatta knappt att det var sant. Vi var som samman flätade i ödet och jag fick äran att bära ett budskap hela vägen från lilla Sverige till usa för att bryta hans förnekelse och ta mod till sig och bli drogfri. Helt otroligt. Jag förstod att jag var bara ett värktyg för en kraft som behövde mig. Detta fick mig att aldrig tvivla på att det finns en kraft och den är kärleksfull och aldrig dömande. Följer jag den så kommer mitt liv att ordna sig och inget är omöjligt. Det lärde också mig att ta mod till mig och våga leva livet fult ut. Vi har en kort stund på denna jord så det är bäst om vi värdesätter våra vänner och inte dömer eller ser ner på våra medmänniskor. Livet finns för oss. Låt oss leva det också. Gårdagen finns i våra minnen. Morgondagen är inte här. Här och nu finns allt vi söker bara vi vågar. Kram Lasse Love Peace End Happiness

Go kväll alla vänner.

Vilken härlig kväll. Inte allt för varmt men ändå en stark känsla av vår och sommar. Utan för min ny fixade balkong så sjunger fåglarna sin kvälls serenad för mig. Det gröna i naturen börjar bli som en ängels vingar. Våren smyger med sin frånvaro och vi öppnar våra hjärtan för en tid med skratt och starka strålar som värmer våra kalla hjärtan. Förbi är istiden och dom gamla mastodonterna har lagt sig för sin sista vila. Marken skälver av längtan efter nakna fötter som stampar den mylla som våra förfäder legat i sen begynnelsens. Mina tankar lever i solens sköte och jag finner ro i månens kalla yta.

Ja så känns det ibland när poesin trycker på med sina ord och känslor. Okej över till min berättelse. Jag skulle nu åka över till USA för första gången i mitt liv. Det var som en dröm allt som hände den resan. Lilla Lasse skulle till det stora landet i väst. Jag kom till Arlanda väldigt nervös och mycket rädd. Jag gillar inte alls att flyga. Har sätt för mycket på Discovery kanalen.

Det är inte nyttigt att kolla på alla flyg olyckor som någonsin hänt. Så min mage var som en torktumlare fylld av sten. Men jag visste att det skulle gå om jag bara kunde släppa taget och lita på min inre kraft som hade tagit mig så här långt i livet. Jag hoppa på planet och lämnade över till piloterna så gott jag kunde. Det var inte en lätt resa det kan jag lova men jag kom fram som ni förstår.

Jag var helt snurrig och allt var som en film. Trodde nästan inte att det var sant. När vi åkte ifrån flyplatsen i Newark så såg jag inte så mycket mer än vägar men när vi kom över bron till NY så kändes det i varje molekyl i min kropp. Jag tappa andan och bara njöt för fulla muggar. Wow vilken stad. Det var som att hamna mitt i en Hollywood film.

Svår och beskriva känslan men den var massiv som fan. Vi skulle till hans lägenhet en liten bit utanför NY. En liten stadsdel som heter white planes. Det var ett mycket fint hyreshus son var som ett hotell med en lobby och en vaktmäster som fanns där dygnet runt. När man kom in genom porten så var det som ett fin rum med massa soffor och fina möbler. Precis som ett finnare hotell.

Det fanns en glas vägg på en sida som man kunde se ner till polen och ett jätte utrymme med glas tak och bubbelpol, Simbassäng, Tränings rum, Spring rum, Cykel rum, Och ett gym. Bemannat hela dagen. Viken service. Det var bara att ta hissen direkt ner i gymmet på morgonen och simma eller träna. Utanför det stora rummet med basängen så fanns det en japansk trädgård där man kunde grilla på jätte stora grillbord som fanns i mitten.

Ja det var inte ett helt vanligt hyreshus det kan man nog lätt säga. Det som var lite sjukt var att på andra sidan gatan så fanns det några gamla höghus som det nästan bara bodde färgade människor i. En gata i mellan men så långt ifrån varandra som man kan komma. Jag tror att han betala 1700: - Dollar i månaden för sin lya. Vilket då var mer en 17000: - Svenska kronor. Dyrt men lyxigt. Nästan varje morgon så satt jag på en bänk vid en korsning och drack min morgonfika och rökte en cigg. Jag var helt fascinerad över hela grejen. Jag bara älskade att sitta där och titta på omgivningarna. Jag visste att det var någonting stor med den här resan och att mer skulle visa sig.

Fortsättning följer. Go natt på er alla..

Natten har alla svaren…

Låt dom komma till er.

Hej alla vänner. 

Har fått ett ryggskott som inte känns allt för kul. Är man lång och smal och tränar dåligt så blir det så här. Det kommer som ett brev på posten. Jag vet ju att det är ett måste för mig om jag inte ska bli så här. Ja då får jag ta och sätta i gång igen med träningen.

Åter till mitt liv och vad som hänt under dom här åren. Sist jag skrev så handla det mycket om mina utsvävningar i klubb världen. Ja som sakt så har jag inte varigt blyg eller svår att prova nya saker. Det är en styrka som jag i dag ser som en mycket bra till gång. Förut kunde jag kalla det galenskap men nu ser jag att det handlar om at våga leva till 100 % och ta för sig av livet.

Jag har rest lite i livet men det var ofta som jag var påverkad, så jag kommer inte ihåg så mycket av mina resor. Jag har varigt i grekland 2 gånger och en gång i Spanien. Alla resor har börjat med fylla och sluta med fylla. Så när jag skulle åka och hälsa på en mycket nära vän och vägledare i USA så var det väldigt nervöst. Gilla inte att flyga, och nu skulle jag flyga 12 timmar. Ja det var inte kul att vara Lasse den dagen jag skulle åka.

Det ett år innan Twin Towers hade rasat. Jag hade träffat denna vän i stockolm under ett konvent för drogfria beroenden som firade sin drogfrihet med talare, fest och mycket mer. Han var en av talarna som var inbjuden från USA. Jag älskade hans ärlighet och hans humor, så jag fråga han om han kunde vara min vägledare och mentor. Han sa ja och det blev en lång vänskap med mycket mirakel och tokiga upplevelser.

Jag fick så mycket genom hans sätt att vara och hans stora hjärta. Jag besluta att åka över till honom och hälsa på efter vi känt varandra i 4 månader ungefär. Jag fick en föreläsning på en reklambyrå som tur var eller vad för kraft som gav mig den. Jag tyckte att dom kan betala bra så jag drog till med 10 000:- och dom sa ja. Yes då var resan klar och jag skulle göra nått som jag bara drömt om ”åka till usa”. Det var det mest spännande jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Jag var helt snurrig innan och trodde inte att det var sant. Snart så vaknar jag upp ur min dröm och jag ligger på en madrass på golvet i mitt gamla pojkrum med en ångest som heter duga. Men det var sant som solen strålar en sommar morgon. Denna resa skulle bli vändningen i mitt liv som jag längtat efter. En resa i mitt inre och ett andligt uppvaknade som jag inte trodde var möjligt. För mig var staterna ett ställe som fanns på film och i min fantasi.

Så många gånger jag har tänkt att ”om jag ändå kunde åka dit” men det har jag tagit bort ur mina tankar och fortsatt att lida eller glömt bort att livet var för mig och att jag var älskad för den jag är. Vi behöver alla kärlek och ömhet, utan det så dör vi sakta men säkert. Det började sjunka in i min själ att jag var värd allt bra i livet och att det fanns människor som faktiskt brydde sig och tyckte om mig. När jag åkte  visste jag att detta var en milstolpe i mitt liv.

Trevlig 1 maj på er alla där ute i livets karusell. Kram Lasse

Go kväll alla vänner..

Den här texten är så mycket kännsla och smärta i. Jag tyckte om den redan första gången jag hörde den men nu så betyder den mycket mer. Läs den och tänk efter vad som finns i den som du kan ta till dig. Kram Lasse

Himlen är oskyldigt blå

Musik Ted Gärdestad

Text Kenneth Gärdestad

Himlen är oskyldigt blå

som ögon när barnen är små

Att regndroppar faller som tårarna gör

Det rår inte stjärnorna för.

Älskling jag vet hur det känns

När broar till tryggheten bränns

Fast tiden har jagat oss in i en vrå

Himlen så oskyldigt blå

När vi växte opp

Lekte livet vi var evighetens hopp

Det var helt självklart att vår framtid skulle bli

Oförbrukat fri.

Somrar svepte fram

Jorden värmde våra fötter där vi sprang

Rågen gungade och gräset växte grönt

Hela livet var så skönt

Himlen är oskyldigt blå

som ögon när barnen är små

Att regndroppar faller som tårarna gör

Det rår inte stjärnorna för

Älskling jag vet hur det känns

när broar till tryggheten bränns

Fast tiden har jagat oss in i en vrå

Himlen så oskyldigt blå

Frusna på en strand

Flög vi med drakar medan tiden flöt i land

Vi var barn som ingen ondska kunde nå

Himlen var så blå

Nu tar molnen mark

Jag var förblindad av att solen sken så stark

Men mina ögon kommer alltid le mot Dig

Kan det begäras mer av mig

Himlen är oskyldigt blå

Djupaste hav likaså

Att regndroppar faller som tårarna gör

Det rår inte stjärnorna för

Älskling jag vet hur det känns

När broar till tryggheten bränns

Fast tiden har jagat oss in i en vrå

Himlen så oskyldigt blå

Hej alla ni trevliga läsare där ute i livets karusell.

Det var ett tag sen jag skrev, men jag har haft så mycket att göra och sist var jag i Bryssel. Viket var fantastiskt och en underbar upplevelse på hög nivå. Det som tar min tid nu är ett teater projekt som jag är regi ass och fotograf till. Det är en pjäs av min vän Roland Eriksson som heter ” Natt blir Dag”. Vi har repeterat på Dramaten nu en månad sen ska den spelas på teater giljotin den 15/5 och 16/5. Det är en berättelse om två stycken uteliggare som är på en kyrkogård någon stans i Sverige. Den handlar om deras kamp och varför eller hur dom hamnat där. Mycket är upp till den som ser pjäsen att funder ut eller få svar på. Vi ger dom möjligheten att känna med dom här två människorna på den absoluta botten av samhället och bilda sin egen uppfattning.

Det är verkligen ett mirakel att jag får vara med om saker som den här pjäsen. Det var inte i mina drömmar för 20 år sen. Jag bara önska att jag var död och slapp all smärta och förvirring. Efter några år som drogfri så börja det hända saker som jag aldrig trodde var möjligt. Det var en ganska vinglig väg i början men det gick framåt och det blev stabilare med tiden. Som jag berätta förut så hade jag börjat med att spela skivor på olika ställen och på drogfria tillställningar. Det var kul men jag vill göra egen musik, så jag fixa en dator, en Atari som var perfekt för midi och lättare programmering med musik program.

Det blev snart ett ganska stort intresse men det var väldigt dyrt med syntar och datorer så det vart inget på ett tag, men sen träffa jag en kille som också gilla musik produktion och att göra musik. Han hade kunskaper och kontakt med en kille som hade en studio nere vid Hornstull, nästan vid vattnet. Vi träffa honom och snacka lite och efter några veckor så vart en plats ledig och vi fick dela studion med honom om vi betala en hyra på 500: - vilket var superbiligt för att få ha tillgång till en studio fullt utrustad med allt som en synt grabb kan önska sig. Det var en ny resa i mitt nya liv som skulle leda till an massa häftiga saker som jag inte kunnat drömma om.

Vid den tiden så börja jag även gå på lite mera provokativa klubbar som det var dress code på. Vilket betyder bara Lack och Läder. Ville testa mina gränser och se vart det bar hän. Det var en ny erfarenhet som jag aldrig trodde skulle passa mig och mitt liv. Det fanns en klubb nere vid T-centralen borta vid SJ utgången, runt hörnet som var första stället jag gick på. Det var det mest folk som var lite galna men gilla att dansa och att ha lite vågade kläder så som lack, läder, mini shorts och allmänt sexiga saker. Det var inte så kinky där men det var kul som fan och jag hitta nya vänner som jag gilla. Har aldrig varigt särskilt blyg av mig så det passa mig bra.

Det var bra klubb musik och det dansades som bara den. Fanns väll en och annan Transsexuell och transvestit där men mest folk som hade lite kul och var lite utmanande. Sen börja vi gå på ett ställe som heter Kinks End Queens. Där var det lite mer hårda klädsel krav. Lack eller läder gällde. Inga undantag. Kommer ihåg en gång när jag gick ditt med en polare som hade träffat genom mina drogfria vänner. Han hade varigt en riktig Hard core punk skinnhed förut. Men när vi skulle ditt så hade han röda strumpebyxor högklackat och lite punk kläder. Vi åkte på tunnelbanan förbi Gamla stan. Helt plötsligt så klev det på några riktigt tokiga och fulla skinnhuvuden. Dom var väll 5-6 st. Jag tänkte att nu fan är det kört. Jag hade inte samma kläder som han så det var lugnt men det var gamla polare till honom så ni förstår nog vad som kunde ha hänt. Som tur var så kände inte dom igen honom och det rädda oss från att bli misshandlade som fan. Ja det var nära det. Men kul som fan efteråt när man hade bytt kalsingar ha ha.

Det var nog en period som jag var ute på såna ställen. Det var väll inte mitt stora intresse men jag hade inte levt livet fullt ut så jag vill pröva allt som jag hade undrat eller tänkt på. Sista klubben jag gick på innan jag la ner allt det där var ett ställe i gamla stan som var en slags Goth, svart, dark klubb som hade tung musik och lite shower på dans golvet. Dom var rätt oskyldiga men för vissa lite för mycket. Det fanns krokar i tacket och dom hade nån då och då som händes upp och blev lite piskad och dominerad. Ingen som helst form av naken het eller sex, utan ganska oskyldigt. Tycker jag i alla fall.

En kväll gick jag ner själv ditt och gick fram i baren för att köpa en Coca Cola. När jag fått den så kände jag att någon tog tag i mig och lede bort mig till krokarna. Det var två riktigt super sexiga snygga tjejer och jag förstod vad som var på gång. Då tänkte jag att det är bara att spela med och se vad som händer. Ja det blev en upplevelse som jag inte glömmer i första taget. Det fanns 5 st kvinnor som gjorde lite olika saker med mig. Inget naket eller så. Ja det var väll inte helt oskyldigt men det går jag inte in på här. Det får ni själva räkna ut. Det var ett sätt för mig att se var jag stod och hur jag funka. Mitt liv har varigt i en bubbla som inte har varigt kontakt med värkligheten på nått sätt, och när den sprack så upptäckte jag livet och allt vad det har att erbjuda. Det skadar inte att testa. Tycker man inte om det så behöver man inte göra det igen, men jag vill inte leva dom här åren som jag har kvar utan att veta om jag gillar saker eller inte. Livet är till för att levas till 100 % och inte 65 eller 45 %. Eller hur.

Allt för i dag men det kommer mer spännande saker framöver. Tack än en gång för erat intresse. Kram Lasse W

Hej alla vänner där ute i vårens vackra färger och varma vindar. Ja nu har jag varigt i Bryssel, Belgiens huvudstad. Ja det var en resa så det heter duga. Många olika utryck och händelser. Vi åkte i måndags kl 16,45 och landa tillbaka i Sverige torsdag kl 20,00. Det var en underbar stad med många olika människor från olika länder och kulturer. Mycket afrikaner som bodde där men också Tyskar, Fransmän, Holländare, Ja från hela Europa kan man nog säga. Efter som EU ligger där så blir det också en slags smältdegel av folk av alla det slag. Jag bara älskar husen där. Dom är väldigt vackra, men också slitna och gamla. Visst finns det nya excellenta byggnadsverk med en monumental ådra i sig. Men mycket gammal arkitektur från olika århundraden och tidsepoker. Jag är helt såld på sådana hus. Det handlar om den historia som dom bär med sig och allt som har hänt i dessa rum under flera hundra år av boende och affärsverksamheter. Jag tror att jag hade ett liv före detta århundrade, någonstans mellan 1500-1700 talet. Känner en sådan stark samhörighet med den tiden och ett slags minne som ger mig en känsla av att jag varigt där i den tiden. Vet inte om det är sant, men det går inte att förneka känslan. Just det här sneda vingliga och smutsiga som husen har där är det som jag gillar så starkt. Jag hade en dröm en gång om en lya som var exakt som en jag såg där nere. Helt otroligt. Det fanns allt möjligt till buds när det gäller att äta mat, några snabbmats ställen men också många fina restauranger. Utanför vårat hotell så fanns det en fontän och en rondell. Bredvid den så vart Rembrant skjuten. Man kände historiens vingslag när man gick på vissa platser. När vi var ute och åkte tåg en dag så åkte vi förbi ett sädesfält. Där fanns det 5-6 bunkrar från 2 världskriget. Känns alltid lika underligt och se sådana saker som har varit med och förändrat världen. Mycket vemod och melankoli kan man nog lätt säga. Det finns en sådan sida hos mig som är väldigt stark. Jag tycker faktiskt om den och det gör mig ingenting att den finns. Den är en del av mig och kommer så att förbli. Vi var även i Holland en halv dag och strosa omkring i diverse kvarter. Det kändes lite absurt och se alla flumskallar som satt och rökte på som fan i alla olika koffieshops. Sen har vi Hornsgatan i Bryssel som ligger lite i utkanten. Vi åkte tåg förbi där och man fick se med egna ögon hur jävla sjukt det är och sätta flickor i fönster som en handlingsvara. Jag är inte blyg eller tjafsar vad andra ska göra eller inte men det var bara osmakligt och sjukt. Hade haft en inre bild om hur det skulle vara att besöka ett sådant ställe. Det är inte så rätt att tänka så nu förtiden men det finns alltid en bild som man får när media visar hur det ser ut och hur det går till, men när man är där och ser allt med egna ögon så blir det något helt annat. Det var jobbigast att flyga hem. Jag är väll inte så förtjust i att flyga så jag var väldighet orolig under flygturen. När vi skulle landa på Bromma flygplats så kom vi in till landnings banan och vi nudda mark, men helt plötsligt drog han på för fullt och lyfte igen och tog ett nytt varv innan vi landa rätt mjukt och säkert. Fan vad jag var rädd. Det är inte så ofta man gör så men om det blir lite kast vindar så kan det hända att dom får avbryta landning och ta ett varv till. Ja det var inte så kul för mig som inte gillar att flyga Jag slängde mig ner på marken och kysste asfalten direkt när jag kom ner ifrån trappan på planet. Att få åka till Bryssel med jobbet är en stor grej för mig. Det betyder väldigt mycket att dom vill satsa på mig och vill att jag ska få vara med i alla sammanhang. Känner mig väldigt hedrad och glad över att få jobba på ett ställe där man kan få vara med om sådant här. Har aldrig i mitt hela liv varigt med om att arbetsgivaren varigt så sjyst och generös. Det är jag otroligt tacksam för och värderar högt. Det här hade aldrig hänt om jag inte lagt ner med missbruket och den delen av mitt liv. Jag hade inte levat om jag hade fortsatt som jag gjorde. Det var inte mycket av liv som fanns i mig på slutet. Jag var fysiskt slut, andligt slut och psykiskt slut. Men tack vare min nya drogfria liv så har alt ordnat sig tillslut. Det har inte fixat sig när jag har velat eller på några år, men det har kommigt när jag varigt redo att hantera det. Det gäller att ha tålamod och tillit till att det kommer att bli bra tillslut. Vissa saker har tagit många många år men finns nu i mitt liv. Om man tänker på hur länge jag varigt i skiten, vilket är nästan 25 år så är inte 13 år så mycket. Jag får låta tiden ha sin gång och låta alla bitar falla på plats i sin takt. Sen gäller det att vara mentalt redo för att ta ansvar för sitt liv till 100% och det har jag fått jobba på hårt och mycket länge. Man kan nog säga att det är ett arbete som aldrig tar slut. Det är en sak som jag inte kan hoppa över. Jag kan inte sitta på min häck och bara leva livet som inget har hänt. Jag måste ständigt ta hand om saker och nya känslor. Ja det var lite om min resa. Jag ska fortsätta om mitt nya liv och resan i mitt inre till helgen, men ville bara berätta om min resa och tacka alla som läser min blogg. Kram Lasse