ja nu ligger jag i en hotell säng i bryssel och slappar efter en god middag på en trevlig restaurang. i morgon ska vi till EU parlament på rundvandring sen onsdag ska vi till Amsterdam en heldag. Så jag skriver inget förens fredag. Nu skriver jag från mobilen. Ha det bra alla läsare och glöm inte va rädda om er. Peac Love end Happyness LW 2008-04-14

Ja livet är vad vi gör det till. Ibland så får jag sådan melankoli och vemod som ligger som en slöja över mitt hjärta. Jag kan inte förklara varför men det finns en längtan efter nått som har varigt. Det fanns stunder då livet var vackert någon stans där i dimman. Jag har ofta försökt att hålla min låga brinnande så att livet får sitt värde och att jag känner mig behövd och älskad. Det är en kamp mot tiden det vet jag. Jag måste vara på min vakt när det gäller hur jag tänker och hur jag ser saker och ting. När jag tittar tillbaka så vet jag att stunderna som kändes bäst är när jag hjälpt någon annan att må bra. Tror att livet handlar om att ge och inte så mycket om att ha eller ta. Alla är så rädda för att dom inte har rätt saker eller tillräkligt för att må bra. Vi är så jävla inkörda på att ta hand om oss själva och bara se till vårat så vi har glömt vad vi gör på denna jord. Om varje människa titta på vad ni har och vad ni behöver så kommer det nog kännas hårt att allt vi äger är våran kärlek och empati, allt annat är bara lånat. Vi lånar ett hem, vi lånar våra kläder, vi lånar jorden vi bor på men inget av det kan ge oss vad vi behöver. Själslig ro och ett sinne fyllt av hopp och mod. Vi jämför oss med varandra och vi kan aldrig bli tillräkligt vackra eller framgångsrika. Vi söker hela tiden efter den där eller det där som ska se till att vi mår bättre och bättre. Det fiins ingen lösning i det. Det kan på kort sikt ge oss lite ro eller en kick men i långa loppet så finns det bara en lösning och det är empati och ödmjukhet emot våra medmänniskor. Jag är just nu väldigt sugen på att förvärkliga mina drömmar. Det vill säga att bli mer kärleksfull och mänsklig, men det finns många hinder och murar som jag måste ta mig i genom för att lyckas. Vill inte att mitt liv ska bli meningslöst och tomt tack vara att jag bara fokuserar på saker och prestige. Det värsta hindret är just prestige. Jag möter det dagligen, på jobbet, i affären, i tunnelbanan ja överallt där det finns människor. Vi är så rädda att förlora våran plats och våran heder. Rädslor styr våra liv allt för mycket. Vi har inget att förlora på att bry sig om varandra. Ja det var lite tankar för i kväll. Återkommer snart med fortsättningen om mitt liv.

Kram på er. Ni är värdefulla och vackra och det kan ingen ta ifrån er. Love Peace end happyness. LW

Efter vi klubbat färdigt så börja jag spela på våra konvent som vi har i 12 stegs programmet. Jag spelade i Kramfors, Malmö, Göteborg, Stockholm, Hola, Norge, och mer ställen som jag inte kommer ihåg namnet på. Det var en kille och jag som bruka lira tillsammans. Det var så mycket drag. Det bara gunga när vi körde. Kunde ha en 300 personer som dansa. Ja det var en fin tid. Jag var nog i någon slags uppväxt kan man nog säga. Jag uppförde mig som en tonåring. Men det var okej, för jag har aldrig fått vara tonåring. Jag fick lov och bli vuxen vid 8 års ålder. Sen så försvann hela min uppväxt och tonår. Så jag behövde leva lite barnsligt och galenheter ett tag för att gå i genom den tid jag förlorat. Ibland så smärtar det väldigt mycket när jag tänker på allt som gick förlorat och allt som jag missa. Det är en stor sorg att förlora hela sin barndom, tonår och att bli vuxen. Jag grubblar inte för mycket på det för då blir jag så ledsen och uppgiven och livet känns meningslöst och tomt. Jag måste alltid titta framåt och vara taksam för det jag har och inte gråta över det jag inte har. Men det är inte lätt ibland det vill jag lova. Efter en tid som drogfri så var jag mer och mer intresserad av datorer. Jag fick tidigt en dator av en vän. Det var ett riktigt gammal junk sak, men den funka och skriva med och lägga pasians. Men efter ett tag så börja hänga med några killar som gilla elektronisk musik och var på samma våglängd som mig. Vi hitta en studio i en källare i Hornstull. En av mina polare hade den och vi fick hyra in oss där. Så vi var tre där och vi börja göra musik tillnamns. En av mina vänner hade studio kunskap och musik utbildning bakom sig så det underlätta en hel del. Jag skaffade mig en Atari. En gammal hedlig dator som var perfekt att göra musik på. Har alltid gillat den elektroniska världen där det finns så mycket att utforska och är öppen för mig som inte är musiker från början. Mina favoriter för i tiden var Krafwerk, Divo, ja alla möjliga synt och elektroniska band. Vi hade så jävla kul ihop. Det var helt super att få dela ett intresse med nån och att få lära mig saker som jag inte vågat förut. Och det skapa en lång vänskap med en av dom, som jag fortfarande träffar.

Go kväll alla läsare ute i cyberrymden.

Ja det var ett tag sen nu. Det tar rätt hårt på en att skriva sin självbiografi kan jag lova, men det ger en massa tillbaka som är värt all smärta i värden. Det känns helt okej nu men det var jobbigare i början av min resa på den här bloggen. Ja nu har jag bott ett tag på bastugatan och livet börja rulla på i sin gilla gång. Jag var rätt ny på det här med livet så jag fick börja om på nått sätt. Som jag sa förut så börja gilla techno väldigt mycket. Vet inte vad det var men det påminde nog mig om när man var ung och lyssna på psykedelisk rock och synt från 70 talet. Jag skaffa två stycken T12, alltså Tecnic 1200, Vilket är dom bästa dj skivspelarna. Dom används på alla klubbar och musik ställen. Sen köpte jag en mixer och börja träna på att vända plattor. Det va så jävla kul. Jag kände mig så upprymd och på topp. Några av mina drogfria vänner som alltid var ute på klubbar och dansa börja tröttna på all skit som fanns i den svängen så vi tog ett beslut att öppna ett eget ställe fritt från droger och alkohol. Vi börja leta lokal och efter ett tag så hitta vi gamla hedliga café 44 på Tjärhovsgatan 44. Det var en perfekt lokal för klubben. Så vi börja planera och fixa inredning och olika Dj,s. Jag fick bli huvud numret och öppna kvällen. Wow vilken kick det var att få människor att dansa så att svetten droppa ifrån taket. Det var nog den bästa känslan jag haft i mitt nya liv som drogfri. Det var ren kärlek som kom från alla som dansade och klappa händer när jag var klar. Jag fick så mycket beröm och bra vibbar. Jag ville inte att det skulle ta slut. Det var en start på mitt nya liv. Framtiden låg för mina fötter.

Go kväll på er alla…

Måste börja med att tala om en sak som jag såg i en video butik i dag. Framme vid kassan så fanns det några färgglada packet. Det var en hel hyllrad fylld med små cigarr liknande rör i olika storlekar och färger.

Trodde det var godis eller nått. Det fanns också små packet, avlånga platta packet. Dom såg ut som godis allihop. När jag kolla närmare så såg jag att det var färdiga jointar som var rullade som en liten strut med en liten pinne till för att trycka ner haschet eller marijuanan ner i kornen så man slipper rulla jointen själv. Att så snabbt som möjligt göra en blunt som betyder joint på engelska.

Fan det får vara nog nu. Det låg helt öppet och unga kan köpa det hur lätt som helst. Va fan är det frågan om. Man kunde lätt ta det för godis. Ska vi verkligen tillåta sånt i våra butiker. Inte nog med att man har börjat dela ut heroin till missbrukare i Danmark på försök, ska vi börja sälja det i butik nu. Vi får inte göra sprit reklam i affärer, så hur fan kan man göra reklam för droger? Detta måste stoppas.

Vet inte hur men jag ska fan försöka göra nått. Vi kan inte sitta och bara titta på när ungdomarna tappar sitt liv till en resa i helvetet. Jag föreläste i skolorna förut om droger och des värklighet. Då tog jag reda på några fakta om droger och pengar. Vi i världen lägger ner en jävla massa pengar på att utrota oss själva och våran själ. Om man tar hela väldens BNP alltså var vi lägger ner mest pengar på så är listan en fin liten sak. 1. Vapen 2. Olja 3. Droger. 4. Porr industrin alltså topp 4 av vad vi lägger våra pengar på. Mat och kläder, sjukvård, mm ligger långt ner i botten.

Inget kommer i närheten av dom här fyra. Är det så konstigt att folk mår dåligt och att många unga inte har nått hopp om en bra framtid med lycka och kärlek. Vi vuxna är totalt patetiska när det gäller att stå upp för vad vi tror på. Vapen för att döda varandra, Olja för att smörja vapen och driva vapen industrier, droger för att orka leva och att döda utan samvete, porr för att fly från kärleken.

Hur illa är inte det på en skala 1-10? Köp din lycka och titta åt andra hållet. Det funkar inte längre. Våra själar skriker efter närhet och kärlek. Utan det finns inget liv det vet vi. Att på stå att cannabis inte är så farligt är rena bullshit. Jag har flera vänner som har hamnat på sinnessjukhus i många år av sina liv. Totalt förstörda och kan inte bli sig själva igen. Jag har med egna händer skurit ner en kille som hade hängt sig i sin garderob av en hasch psykos. Det kommer jag aldrig glömma. Hans minne ska finnas för alltid i mitt hjärta. Det var inte lätt att leva efter den upplevelsen det kan jag lova.

Men jag höll mig drogfri och kämpa på för han och alla andra som är offer i ett krig som inte går att vinna. Drug war. För dom som diggar Jamaican Music och bob Marley kan berätta en sak som många inte vet om. På Jamaicas dårhus så har dom ungefär 300 intagna för några år sen Hälften av dom hade cannabis psykos. Häften.. Ja ni hörde rätt. Bob Marley,s egna manager, han som upptäckte bob, gick baklänges i två år och brände ner hela sin studio där dom spelat in många kända hits.

Cannabis sätter sig i fett vävnaden och kan skapa psykoser och depression många år efter man slutat. Om man har nått liggande latent i hjärnan så är det som att spela rysk rollett. Ingen kan komma till mig och säga att det är ofarligt. Jag vet av egen erfarenhet och vetskap vad det har gjort med mina vänner. Så det är nog så att jag känner mig lite arg i dag av att se drogprylar säljas till ungdomar. Sen har vi dom där patetiska affärerna som säljer kläder med marijuana blad som tryck. Dåligt. Har sätta att även dyra skor som saluförs till unga har tryckt marijuana blad under skon. Ja så är det men jag tänker inte sitta still och bara var passiv. Det är hög tid att vi tar tag i saken och bojkottar såna affärer. Så är det nån som vill göra nått eller ska ni sitta still och se på? Eller… Kram Lasse Trevlig helg.

Hej alla vänner och läsare.

Ja nu har jag flyttat till bastugatan och livet börjar vända. Mer och mer börjar jag att få nya intressen och nya vänner som jag kunde lita på. Jag börja ganska snabbt hitta dom områden som jag ville jobba med och vilket som jag måste ta tag i för att hålla mig drogfri.

Jag hade ju levt i värd fylld av misstankar, Svek, misstro, falskhet, ångest, smärta, förvirring, hopplöshet, och sist men inte minst självförakt. Det blev bara att ta på sig dykardräkten och dyka ner i skiten. Jag prövade att gå i terapi innan jag hade blivigt helt drogfri. Tror att det var 1993 nån gång. Jag gjorde ett mycket ärligt försök att bli drogfri 93.

Så jag börja i terapi och gick på några möten. Jag börja gå en gång i veckan på ett ställe vid fridhemsplan som heter behandlings gruppen. Efter några månader så börja jag gå 2 gånger i veckan men jag börja bara må sämre och sämre. Så efter ett tag så orka jag inte med att gå på terapi. Det var alldeles för tidigt i min drogfrihet att rota för djupt i min smärta och sorg.

Det hände några gånger att jag gick direkt över till systembolaget rakt över gatan efter ett samtal och köpte en Rosita bitter och hällde i mig den rakt av på gatan. Det var allt för smärtsamt att gå där. Dom tog inte ansvar för vad dom drog upp ur min sargade själ. Jag fick nog efter ett tillfälle när det vart allt för smärtsamt. Efter ett samtal så gick jag ut på gatan och bara börja gå helt planlöst ner i mot Hantverkargatan.

På halva vägen börja jag gråta hejdlöst och kunde inte sluta. Det börja med att jag stannade framför ett skyltfönster och titta rakt in på min spegelbild. Jag såg inte mig själv rakt fram utan jag fick titta ner en bit på fönstret och där stod Lasse 10-11 år nåtning i manchester byxor, blå stövlar, långhårig och väldigt ledsen. Första gången såg jag mig själv som jag kände mig. Liten rädd och väldigt ensam. Jag bröt ihop på gatan och börja gråta som fan.

Men efter ett tag så hörde jag en röst i mig som sa att ”va fan gör du, ska du skämma ut dig mitt på gatan. Lägg ner nu, rakt av din dåra ” Och det gjorde jag med besked. Jag ströp gråten och svalde sorgen hårt. Då börja jag känna mig helt kall och jag förstod att det var kört för mig. Jag gick hela vägen till slussen helt borta med en ända tanke att hoppa ner i slussen vid insuget under bron över kanalen.

Jag var så nära att göra det men det fanns en röst som sa till mig att ge inte upp för fan ge inte upp nu. Du har kommigt så här långt så kan du komma längre. Jag gick fort ner till en kille som jobba på ett ställe vid Mariatorget och sa som det var. Han hjälpte mig med att vara ett stöd den där dagen, sen tog en annan kille över och jag fick umgås med honom medans han jobba. På kvällen så var jag hos en annan vän som gav mig stöd sen klara jag av att sova.

Jag överlevde för att jag bad om hjälp. Det var något nytt för mig, men det fungerade. Jag var villig att göra vad som helst för att få vara drogfri och leva utan att vara rädd hela tiden. Jag sluta gå till psyksamtalen och jag börja gå på möten bara. Jag var inte redo för att dyka ner till atlantens botten och gräva. Jag behövde en lång och stabil drogfrihet först. Det var då det vände och jag har varigt drogfri sen des. 3 januari 1995. 13 år och 3 månader.

Go kväll på er alla.

I dag känns det bra och leva. Jag har så mycket bra i mitt liv. Det som saknas är en kvinna men det har jag get upp på för länge sen. Värkar inte hända för mig men det är livets gång. Man får vara glad för allt annat man har men det skulle inte vara helt fel med lite ömhet och närhet. Men skit samma så är det. Nu har vi kommigt till när jag flytta till Bastugatan 6 och vad som hände när livet blev drogfritt. Det var ett nytt liv som vänta på mig runt hörnet. Jag hade aldrig under hela mitt liv varigt drogfri i ett år som jag var nu när jag flytta till Bastugatan. Jag hade fått hjälp genom en nära vän att gå på ett 12 stegs möte. Jag gilla verkligen människorna där och deras kärleksfulla sätt att ta hand om ny drogfria som jag. Jag hade försökt allt som fanns på kartan. Behandlingar, Skolhem, Psykoterapi. Tvångsvård, Avgiftningar ja det mesta, men inget fick mig drogfri. Det var inte förens jag hitta mina möten som jag kände att jag hade en också en Changs att få leva utan smärta och förnedring. Det var det bästa som hänt mig. Mitt liv blev aldrig desamma efter det året. Tyvärr tog min x fru återfall och hamna riktigt snett i livet efter några år. Hon förlorade sin lägenhet och börja knarka hårt. Än i dag 14 år senare så är hon aktiv i sitt missbruk och har bott i källare och pundarställen mesta delen av dom här åren. Jag ser henna någon gång vart annat år eller så. Tandlös och väldigt sliten. Det gör ont i själen och se henne så. Men ingen människa på jorden kan tving någon att bli drogfri. Det måste komma ifrån hjärtat. Man måste vilja själv och det är inte alltid så lätt när man är van vid ett sjukt liv i den sjuka värden som det är i missbruk. Men äter till mig. Jag kände mig så häftigt på nytt född kan man nog lätt säga. Att flytta till en super fin lägenhet som dom flesta skulle betala vad som helst för att få. Det kändes som man bodde i kultur elitens kvarter och att man var väldigt privilegierad om man bodde där. Jag var som en kalv på grönbete. Under andra året drogfri var allt helt galet. Jag ville ta igen allt som jag inte fick göra när jag var ung. Så jag hamnade i techno musikens våld. Så underbart det var att få va liten eller ung på nytt. Jag börja vända plattor, alltså Dj a lite. Det var en ny erfarenhet att höra på musik och inte vara hög eller full. Jag gjorde tvärt om vad som alla andra gjorde i dans svängen. Jag börja gilla Trance och psykedilisk musik efter jag blivigt drogfri. Det var rätt mycket droger i den svängen men jag hade min ny drogfria vänner som jag hängde med. Vi var ute hela tiden och dansa till tidig morgon. Det var en härlig tid, och en mycket bra start på mitt nya drogfria liv. Ny lägenhet, nya vänner, ny attityd. Nu börjar en ny resa som kommer bli nått som jag aldrig trodde var möjligt.

Kvällens tanke..

Har tänkt på en sak. Vi människor är dom som kan ge det vi behöver men det finns för mycket smärta och förivring i livet. En del lever i skyddad verkstad, en del förnekar allt. Andra bara ignorerar. Det finns allt för få människor som vågar vara sårbara och öppna för att se livets hårda sida. Vi behöver göra nått nu. Jag vill att vi som har möjlighet och förmåga att förändra gör det. Vi måste visa varandra att vi bryr oss om vad som sker runt i kring oss. Ta och tänk efter vad som du kan och göra i ditt liv. Hur kan du göra för att ge nånting till nån som har det sämre. Finns det någon i din närhet som lider eller har det svårt. Tig inte utan ta tag i saken och våga bry dig. Vi ser saker hela tiden som vi tycker är fel men vi gör ingenting för att förändra. Vi måste inse att det gäller oss också. Kärlek, och medmänsklighet är dom två viktigaste sakerna i livet. Jag snackar inte om att ”ge pengar” till någon organisation utan att fysiskt ta tag i människor runt om dig som behöver din hjälp men kanske inte kan be om den. Många är oförmögna att be om hjälp men det finns tuff kärlek, och det kan rädda liv. Vi kan bara inte se på och gå och lägga oss utan att göra något. Det är dags att vi vågar vara dom vi är och att vi ser livet för vad det är. Det är inte för sent att göra nåt. När kvällen kommer och du ska lägga dig så tänk på vad ditt liv är värt. Vill du vara ensam och oälskad? Eller vill du vara en del av oss som vågar förändra en annans liv och framtid.

Peace, Love, end Happyness Trevlig helg LW